Har tänkt på det länge, verkligen tänkt. Hur jag skall få dig att förstå hur det känns. Hur jag skall närma mig detta, våga berätta. Släppa, få hjärtat å lätta. Rädd att jag kanske hade läst dig fel. Kan jag säga nu med säkerhet. Att min första instinkt var korrekt. Nu vill jag uttrycka det i klartext. Du är helt klart unik och speciell. Universum är vigt åt dig själv. Från den djupaste platsen mörkaste delen. Av min själ vill jag berätta det här. Jag hoppas, jag drömmer att marken du går på, går sönder. Vad som än händer…