.

idag går flyttlasset. alltihop. för tillfälltet känns det jävligt bra. behöver ett rum. nått eget bara. men hur ska jag överleva resten? resten är ett helvete. eller jag ska inte lova så mycket just nu, jag vet ju inte. jag har ingen aning.
allt är packat och jag är redo för nått nytt, men ändå något gammalt. jag vill inte att något ska bli som förr. jag vill inte ha vad jag har nu. jag vill ha något nytt. och det har jag, fast ändå något gammalt. eller kanske någon. någon nygammal.
kan man vara vänner för livet? eller finns det en gräns på hur länge man kan vara Bästa vänner. växer man ifrån varandra? jag menar, man förändras ruskigt mycket med tiden. det är ju inte säkert att man förändras åt samma håll. eller är det just det man gör? just för att man är Bästa vänner.
kan en kärlek gå över till vänskap och tvärt om? eller har det varit en vänskap hela tiden bara att man psykist gjort det till någon slags kärlek bara för att få känna de. eller har det alltid varit en kärlek bara att man trampar ner den så pass att den inte känns?
Tänker man en tanke tillräckligt länge så blir det ju tillslut en verklighet. eller hur...