jag ska på dagis i morgon.
ingen vinst på bilbingon ikväll. så vi tänkte åka igen i morgon. vår plan var, att eftersom vi inte har bestämt oss om GF ännu så tänkte vi såhär. vi vet ju inte om det är värt att åka dit, och vi ska ju ändå iväg på yran så trist att lägga pengar på detta om det inte blir så bra. men då bestämde vi att vi drar till vitgården i morgon och spelar, och om nån av oss nu vinner, spelar ingen roll hur mycket eller lite, så drar vi på GF.
Igår var det som sagt hemvändar, hela dagen var helt perfekt. började med att jag klev upp vid nio och gjorde mig i ording, var dock tungt eftersom att jag inte somnat förns vid halv fyra på morgonen. men det vände lika snabbt när jag gick bort till prinsessan och prinsen vår. dock hände det en mindre rolig grej just innan jag skulle gå. jag satt vid datan för att göra ett litet inlägg precis innan jag ska gå. då hör jag en smäll och vänder mig om och ser ett stort rökmoln ute på bangården. som om något exploderade! jag blev livrädd att jocke varit i närheten efter som han jobba. slängde mig över telefonen och skakade i hela kroppen, livrädd. ringde och ringde men fick inget svar, kutade runt i lägenheten i panik och tårarna sprutade. låter skit töntigt, men sån blir jag verkligen när jag blir rädd. kan kallas överreagerande.. efter nån sekund, som kändes som en evighet svarade han äntligen. och allting var lugnt, han hade inte ens varit i närheten av smällen. det var en el ledniong som smullit av och ramlat ner. men tänkt om han hade varit där då? 16 000 volts sladd i huvet. helvete.. jag hatar de där jobbet. jaja, tillbaka till vad jag skulle berätta. klockan var vid halv elva när jag gav mig iväg till småttingarna för att spendera dagen med dom. jocke dök upp där alldeles efter mig och vi gjorde oss i ordning för att gå bort mot campingen och hemvändardagen. när vi väl var på väg, och jag kände svetten längs ryggen efter att packat allt, förberett för vällingar, fått dom i barnvagn och grejat. då kände vi verkligen hur långt det var att gå bort till campingen, och framförallt att gå hem sedan. eftersom P erbjudit oss att låna bilen så besultade vi att ta den istället. då blev det packa om, in i bilden, fälla ihop barnvagnar, in i bilden, spänna bälten och allt sånt. men gud vad vi inte ångrade det besultet när vi väl var därnere. det blev i allafall en kanondag.
Jag kom hem vid fyra och jocke vid fem, han stannade sista timmen med barnen eftersom jag har en hel del att få till innan vi skulle dra oss vidare mot Pälle och middag. men ändå så fick jag slänga ihop alla mina grejer och göra mig klar där uppe efter att vi ätit. fick god mat och hade jätte bra sälskap med killarna. vi skrattade och drack gott hela kvällen innan vi skulle ta taxi till campingen. kvällen fortsatte lika bra, och jag antar att jag inte behövde berätta mer om den. jag blev förvånad att det till och med var mycket 50+. men roligt. jag menar hur underhållande är inte kärringar med blonderat hår och putande läppar. jovisst, skrattretande. nu har jag inte så mycket mer att säga. jag ska upp halv sju i morgon och jobba på dagis. jag längtar redan! godnatt
Igår var det som sagt hemvändar, hela dagen var helt perfekt. började med att jag klev upp vid nio och gjorde mig i ording, var dock tungt eftersom att jag inte somnat förns vid halv fyra på morgonen. men det vände lika snabbt när jag gick bort till prinsessan och prinsen vår. dock hände det en mindre rolig grej just innan jag skulle gå. jag satt vid datan för att göra ett litet inlägg precis innan jag ska gå. då hör jag en smäll och vänder mig om och ser ett stort rökmoln ute på bangården. som om något exploderade! jag blev livrädd att jocke varit i närheten efter som han jobba. slängde mig över telefonen och skakade i hela kroppen, livrädd. ringde och ringde men fick inget svar, kutade runt i lägenheten i panik och tårarna sprutade. låter skit töntigt, men sån blir jag verkligen när jag blir rädd. kan kallas överreagerande.. efter nån sekund, som kändes som en evighet svarade han äntligen. och allting var lugnt, han hade inte ens varit i närheten av smällen. det var en el ledniong som smullit av och ramlat ner. men tänkt om han hade varit där då? 16 000 volts sladd i huvet. helvete.. jag hatar de där jobbet. jaja, tillbaka till vad jag skulle berätta. klockan var vid halv elva när jag gav mig iväg till småttingarna för att spendera dagen med dom. jocke dök upp där alldeles efter mig och vi gjorde oss i ordning för att gå bort mot campingen och hemvändardagen. när vi väl var på väg, och jag kände svetten längs ryggen efter att packat allt, förberett för vällingar, fått dom i barnvagn och grejat. då kände vi verkligen hur långt det var att gå bort till campingen, och framförallt att gå hem sedan. eftersom P erbjudit oss att låna bilen så besultade vi att ta den istället. då blev det packa om, in i bilden, fälla ihop barnvagnar, in i bilden, spänna bälten och allt sånt. men gud vad vi inte ångrade det besultet när vi väl var därnere. det blev i allafall en kanondag.
Jag kom hem vid fyra och jocke vid fem, han stannade sista timmen med barnen eftersom jag har en hel del att få till innan vi skulle dra oss vidare mot Pälle och middag. men ändå så fick jag slänga ihop alla mina grejer och göra mig klar där uppe efter att vi ätit. fick god mat och hade jätte bra sälskap med killarna. vi skrattade och drack gott hela kvällen innan vi skulle ta taxi till campingen. kvällen fortsatte lika bra, och jag antar att jag inte behövde berätta mer om den. jag blev förvånad att det till och med var mycket 50+. men roligt. jag menar hur underhållande är inte kärringar med blonderat hår och putande läppar. jovisst, skrattretande. nu har jag inte så mycket mer att säga. jag ska upp halv sju i morgon och jobba på dagis. jag längtar redan! godnatt
Kommentarer
Trackback