nattsvart

fan jag vill inte, jag vill verkligen vekligen inte. känns så tungt. förstår inte hur man reser sig ur sån här dynga. var finns svaren på problemen? vart vänder man sig för att fråga allt jag nu undrar? kommer det någonsin bli bättre? hur lång tid kommer det ta? för jag vet inte hur länge jag klarar..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0