faller som en mur

du har ingen aning. nej du vet ingenting. just därför jag säger ingenting. du skulle aldrig förstå. och försår inte du, vem har jag då. det går inte att låtsas. det är omöjligt i tiden. den håller bara inte, även om det verkar stadigt till en början. så blir det rangligare och rangligare på vägen. det orkar inte stå för alltid. men vem orkar stå föralltid? alla rasar nån gång. är det nu det är min tur? eller har jag redan rasat..?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0